Sist postade jag några intressanta artiklar om Kina. Nu råkar det faktiskt vara så att jag skrivt en själv också. Även om den är en 10 dek så intressant och en 100 del så välskriven som de krönikor jag länkade till tidigare så kanske någon kan ha glädje av den!
Shanghai och den kinesiska drömmen
Vilken känsla får man av att spendera 3 månader i Shanghai, Asiens begynnande ekonomiska centrum och affärsporten in till Kina? Intrycken är så klart många, men vad kan man annars vänta sig från en exploderande 20 miljoners stad. Det är en fantastisk atmosfär med ett myller, ett liv, en hastighet som är svårmatchad. Om man ändå skall försöka beskriva vad som händer i Shanghai drar jag gärna paralleller till hur jag föreställer mig livet i USA under guldåldern på 60- och 70-talet!
Jag åkte till Kina för att studera det kinesiska språket, men hemma i Sverige läser jag ekonomi. Visst är det intressant med ekonomi, men vet inte alla redan allt om Shanghais ekonomiska utveckling? Det har gått orimligt fort, där det för 30 år sedan låg åkrar ligger nu ett av världens viktigaste finanscentrum. Företagen står på kö för att lansera sig på den kinesiska marknaden. Vad är det då som skapat denna utomordentliga ekonomiska tillväxt? Här går det lätt att försvinna in i ekonomiska termer så som komparativa fördelar, TNCs, och nedmontering av handelshinder, men finns det inte något mer? Det jag har upplevt av att leva bland Shanghaiborna är något annat. Det finns en glöd, en intensitet, en dröm i varje person. Likt ett barns naiva uppsyn tänker alla bli något, alla har en plan! Om de så står vid sin vagn och säljer gosedjur till förbipasserande kärlekspar utanför ett varuhus i Shanghais utkant, så har de ändå en idé om hur just de skall bli framgångsrika. Oavsett vad du gör, vem du än är så tänker du tjäna pengar och bli framgångsrik. Det faktum att du inte har kommit så långt ännu är inget problem, så snart du sparat tillräckligt från dit nuvarande jobb startar du eget! Det finns en entreprenörsanda som du idag inte sett maken till någonstans i Sverige. Om du i Sverige säger att du vill tjäna mycket pengar framstår du som arrogant, om du i Shanghai inte säger att du vill tjäna pengar finns du inte. Det finns en optimism och framåtanda tillräcklig för att skrämma slag på en bekväm svensk som undertecknad. Till stor del tror jag det är för att steget mellan att lyckas och att inte lyckas är så litet. Om du i Shanghai har en affärsidé är det bara att börja. Gör du det bra nog kommer du att lyckas, och vart du än tittar så ser du nyrika förebilder glida omkring i sina BMW 5-serie Limousin-edition. I Sverige blir det lätt så komplicerat; Vad ska jag ha för bolagsform, hur funkar det med skatten, hur gör man när man bokför?
Det är denna anda jag hävdar liknar USA under guldåren! När världskriget tog slut och samhället började återhämta sig uppstod ett driv som resulterade i det vi i efterhand döpt till Guldåldern; En tidsperiod med ekonomisk och samhällelig utveckling i aldrig tidigare skådad grad. Låter lite likt det som händer i Kina, eller hur? Till exempel färdigställdes år 1972 i NYC World Trade Centre, då världens högsta byggnad. I Shanghai har man istället World Financial Centre som färdigställdes 2007 och då blev världens näst högsta byggnad. Symboliskt så det förslår, men så är också symbolik mycket viktigt i Kina. När de olympiska spelen anordnades i Beijing 2008 var det en symbol för Kinas nya acceptans inom sport och kultur men inte minst världspolitiken, det var heller ingen slump att det hölls i Beijing. Beijing är Kinas politiska centrum och att ha ett OS här visade världen att när man nu nämner viktiga världsstäder som Washington, Paris, Tokyo, London, Moskva och Berlin, måste man i samma andetag infatta Beijing. Om Beijing är centrum för kultur och politik, så är som jag tidigare nämnt Shanghai centrum för affärer och kommers. Det är därför inte konstigt att det är här det andra ledet i Kommunistpartiets plan för att återupprätta Kinas status i världen tar plats; Världsutställningen!
World Expo 2010 som det formellt heter är ett potpurri av världen. (Behöver jag säga att New York hade sin världsutställning i mitten på 60-talet?) Här slåss 190 länder och 50 världsorganisationer om din begränsade uppmärksamhet. Ska du gå och dricka en Mojito i Kubas paviljong, äta Stroopwafel i Nederländernas, eller kanske ta en fika i Sveriges dito? Företagsdelegationerna är många men du kan också till exempel få se en Taiwanesisk popsångare glida förbi (självklart tätt förföljd av en hord unga tjejer). Om OS i Peking handlade om kulturell och politisk acceptans av ett pånyttfött Kina så visar världsutställningen i Shanghai att man är att räkna med också på det ekonomiska planet. Inte längre bara som ett billigt producentland för enkel tillverkning utan också som en viktig marknad och även en källa till kvalificerad arbetskraft. (Undertecknad känner sig lite orolig, det är svårt att konkurrera med en ekonom som bara kräver motsvarande 5000 kr/ månad i lön) När du går om kring på världsutställningens inhägnade område, ungefär så stort som Göteborgs centrala delar, så är det omöjligt att inte förundras. Beundra Expo:s organisation, förundras hur de fick dit Nordkorea, reflektera över hur svensk Sveriges paviljong egentligen är. Man får en känsla av att Det är nu det händer! Det är nu världen slår om, det är här utveckling sker. Ola Wong, välkänd och mycket duktig skribent, uttryckte det ”Som att se pyramiderna byggas”. Det är en fantastisk känsla.
Tyvärr var inte pyramidernas byggande så trevligt för alla, inte heller är Shanghai och Kinas utveckling det. Det är svårt att bland människor hitta ett tydligare exempel på Darwins teori om the survival of the fittest, eller kanske är den svenska felöversättningen nästan bättre; Den starkaste överlever. När jag en kväll bara några dagar före världsutställningens invigning gick för att äta kvällsmat passerade jag på vägen en hemlös. Faktiskt den enda uteliggaren jag sett i Shanghai och i ett infall av empati bestämde jag mig för att köpa en hamburgare till honom. I efterhand har även jag insett ironin i att en västerlänning i någon slags kvarvarande kolonialist mentalitet köper västerländsk mat och ger till en kines. När jag efter en stund återvände stod så en skåpbil parkerad där den hemlöse tidigare suttit och fyra personer stod runt honom. Med sina tillhörigheter utslängda runt sig låg han nu vilt sparkandes på marken och skrek förtvivlat. Mina veckor av studier i kinesiska hade tyvärr inte gjort mig duktig nog att förstår vad de sa, men jag kan tala om att ingen lät speciellt glad. Hans plågoandar stod runt honom och blängde misstänksamt på mig, en utlänning hör inte till vanligheterna i Shanghais ytterområden. Vad skulle de göra nu? Jag stannade kvar på platsen, tog rådvill några kort av det hela och väntade på att få se vad som hände härnäst. Efter några minuter dök en polis på motorcykel upp. Han tittade snabbt på mig, skällde sedan först ut de övervakande männen, följt av den hemlöse, efter det tog de stående tillsammans tag i den nu högt skrikande mannen och släpade in honom i tidigare nämnda skåpbil. 30 sekunder senare var alla borta. Ett exempel på hur staden snyggats upp inför världsutställningen.
Det skall ändå sägas att de flesta vinner på utvecklingen i Kina och Shanghai. Visst, det finns stora problem på vägen och det är ingen lätt uppgift Kinas ledning har framför sig. Bara man hittar ekonomiska motiv till saker så kommer en driftig befolkning lösa resten. Shanghai är verkligen en fantastisk stad att vara i, jag har bara skrapat på ytan av vad den har att erbjuda och ändå är jag överväldigad. Jag älskar den optimism och framtidtro som möter dig vart du än går . Om 50 år kommer jag att kunna säga att jag var där och såg när det hände, när Shanghai blev en världsstad. Jag hoppas verkligen jag kommer återvända dit snart! För mig står det i alla fall klart att The American Dream nu har ersatts av 中国的梦想！
(C) Johan Karlsson 2010
(Sorry för att det blir lite smalt, men jag skriver normalt inte såhär mycket på bloggen)
Speciellt om det blir så att vi bor kvar på skolan i korridoren.
