Vilken resa!

Här kommer så äntligen en liten reseberättelse med tillhörande illustrationer!

Det hela började en tidig tidig onsdagsmorgon. Vi hade fått uppgiften att bussen skulle avgå kl 05:00 och att vi behövde vara där senast en kvart innan för ombordstigning. Duktiga och blåögda som vi är var vi där halv 5. När bussen till slut kom iväg kring kl 6 var vi måttligt glada. Irritationen försvann dock efterhand som vi i takt med solens uppgång kryssade genom peking. Vår väg råkade tillochmed gå förbi en del av kinesiska muren. Efter hand kom vi ut på motorvägen och hos de som inte upplevt kinesisk motorväg innan syntes en viss oro. Kan man verkligen köra om i väggrenen? Om man är en buss? Måste man tuta på alla andra bildar hela tiden? Är det okej att köra av motorvägen via en av dess faktiska PÅfarter för att slippa kön?

Efter sisådär 6 timmar vek vi så av från den vådliga färden på stora vägar och begav oss in bland de mongoliska bergen. Vägen blev allt mindre och mindre och snart hade vi kört gott och väl 30 min på grusväg. Då ser vi ett rökmoln längre fram på stäppen och mot oss kommer snart ett 10-tal ryttare. Det är de mongoler vi skall bo hos som välkomnar oss genom att rida oss till mötes. Vi stannar snart i det lilla lägret och efter inmundigande av 下马酒 (stiga av hästen sprit) blir vi visade till våra tält där vi skall spendera natten. En måltid intas i huvudbyggnaden och vi beger oss sedan, fullt påpälsade, ut för att rida häst! Undertecknad är inte direkt en van ryttare vilket kändes både här och var dagen efteråt. Ritten tog ca 3 timmar med en pause för te och getmjölksgodis! (oväntat gott) Sen återvände vi till våra kalla tält för mer middag samt mongoliskt Moon-cake festival firande.

Dagen efter forsatte bussturen mot Gobiöknen. (Världens 5:e största öken) I utkanten fanns ett hotell med tillhörande öken-upplevelse. Har gjorde vi ganska turistiga saker så som kamel-ridning, beachbuggy, sand-sledging osv. För mig var det första gången i en öken och det var verkligen en mäktig känsla att stå där och titta ut över sanddynorna som bredde ut sig mot horisonten. Senare på kvällen var det uppvisning av mongolisk dans och sång. Mycket underhållande.

Om du trodde att äventyret var slut där så har du fel. Dagen efter började hemfärden med en bakfull chaufför (förtjänar ett eget inlägg) som skulle ta oss de 8 h hem. Tyvärr blev det inte riktigt 10 h, utan närmare 16 h. Detta på grund av att den stora motorvägen mellan Hohhot och Peking var stängd. (oklart varför men vi misstänker att den redan var igenkorkad med trafik). Detta gjorde att vi fick ta en alternativ väg hem. Den gick genom bergen. På vägar där tung trafik, så som vår buss, var förbjuden. Jag kan ärligt säga att jag flera gånger trodde bussen skulle fastna i vägen och att vi aldrig skulle komma hem. När den andra bussen i vår kollon gick sönder (se bild) var jag tillochmed riktigt orolig. Men som ni förstår av detta inlägg så gick allt till slut bra. Det mesta gör ju faktiskt det! Och nu är jag många erfarenheter rikare!

Efter denna resa har jag ocksÃ¥ hunnit med Hong Kong, Macau och Singapore. Vi fÃ¥r se när jag fÃ¥r tid att skriva om dessa resor. SÃ¥ mycket att hitta pÃ¥ och sÃ¥ lite tid… vill ju faktiskt försöka uppleva Peking ocksÃ¥!

Detta bildspel kräver JavaScript.